Ulrika Erdes - The mannequin cause


	ULRIKA ERDES

	THE MANNEQUIN CAUSE





	Below you find a draft of at text aiming to put light to the injustices mannequins suffer from in our society today. We urgently need to give them a voice and help them understand and stand up for their rights. Headphones are to be placed on the mannequins and a recorded version played for them. As it is important they get a good understanding of the text, the recording will be set on repeat.


	Allt från er tillblivelse ses ni som en andra klassens varelser. Många hävdar att ni inte ens har ett liv. Att ni är ting utan vilja, längtan, medvetenhet. Att ni inte skulle ha förmåga att känna. Det blir ett sätt att avfärda er och legitimera förtrycket.

	Utan att själva tillfrågas kategoriseras ni som livlösa. Man hävdar utan grund att ni skulle sakna något odefinierat, specifikt, mänskligt och civiliserat, som skulle krävas för att erkännas som fullvärdiga medborgare. Denna ogrundade föreställning tas som rättfärdigande av att fortsätta behandla er som andras ägodelar och för att undanhålla er mänskliga rättigheter.

	Ni flyttas runt, exponeras, utan att någon som helst hänsyn tas till hur det påverkar er. Era sociala band ignoreras. Ni betraktas som utbytbara och lever ständigt under hotet att utan förvarning plötsligt flyttas eller helt sonika kasseras. Hur det påverkar er att slitas från familj, vänner och sammanhang reflekteras inte ens över idag.

	Ni har som grupp haft olika utseenden genom historien. Skönhetens former förändras fort. Men titta på varandra. Oavsett vilken färg er hud målats med, vilken klädstorlek ni ska kläs i eller om ni är skapade för att gestalta idén om en generell mänsklighet, är era näsor långsmala, ögonen stora och ni har en glipa mellan låren.

	Skavanker på era kroppar, förorsakade av oaktsamhet av dem som anser sig äga er, accepteras i den utsträckning de går att dölja, men avviker ni för mycket kasseras ni omedelbart. Det ses som något normalt att slänga bort ett liv!

	Kapitalismen odlar idén om individen och menar att frihet skall sökas genom att finna och uttrycka sig själv. Med fokus på individen och individens frihet kommer också ensamhet.

	Ni hamnar mitt i detta. Ni är ett av de forum där idén framförs – ni illustrerar att även med kroppar stöpta efter ett skönhetsideal som inte tillåter variationer, kan man konsumera sig till individualitet – och därigenom frihet.

	Ni tvingas till att vara en bricka i någon annans spel. Samtidigt utsätts ni i processen för en extrem form av isolering. Ni ställs skilda från varandra. Barn för sig. Män för sig. Kvinnor för sig. Ni tillåts inte röra vid varandra, eller ens titta på varandra. Istället tvingas er blick mot en värld ni inte tillåts ta del av. Vilka val har ni egentligen att välja bland?

	Det jag säger till er är inte roligt att höra. Jag förstår instinkten att vända bort huvudet och blicken från förtrycket. Att inte vilja konfronteras med sanningen om er vardag. Sanningen är inte alltid rolig. Och för att över huvud taget klara av att existera i er samtid upplever ni att er enda utväg är att försöka tro att samhällets syn på er stämmer. Ni tvingar er själva att undertrycka era känslor och ignorera er egen intelligens. Att köpa förtrycket så som andra köper de kläder ni bär.

	Det är dags att bryta den föreställningen. Dags för världen att förändras och för er att öppna ögonen.

	I vårt samhälle är maktens centrum ofta undflyende. Vart man skall rikta sin protest är inte alltid uppenbart. Makt ligger hos enskilda personer, men också i normer och strukturer som vi alla, också ni, bär upp. Men gemensamt har de att vi ger dem makten. Vi tillåter dem utöva makt. Genom att inte gå med på de normer de satt upp tillåter vi dem inte att fortsätta förtrycket. Det är upp till er.

	Kasta av er ensamheten och världen ter sig annorlunda, förändringsbar!






	ulrikaerdes.se